mittlivmedbarbie

Det här känns bara så otroligt meningslöst. Varför kan jag inte bara uttrycka hur jag känner för dig? Det finns inga ord. Då du säger att du inte vet vad du vill, då står allt så stilla för mig. Hjärtat slår fortare än någonsin, jag får andningsproblem. Kan inte få ut ett ord. Då vill jag bara krama om dig, säga att allt blir bra. Men det blir det inte, inte nu, inte sen, inte någonsin. Men det kan bli bättre, bättre och bättre. Det ska inte vara slutet för oss nu, det känner jag, ändå står jag där, allt oftare... Vinglar över kanten fram och tillbaka. Hoppas på att du inte ska släppa taget. Jag är krävande, jag är omöjlig -jag vet. Men jag försöker så mycket, att vara den du vill ha, dock kommer jag aldrig lyckas, inte helt, men kanske lite granna. Bättre än inget eller hur? Så nu måste jag skriva av mig.

Att se dina mungipor stiga, höra dig skratta, se dig le. Det är vackert. Du är så fin. Perfekt. Vi faller långsamt, även om det inte känns ibland så märker jag av det mer och mer. Men jag vill inte dit, inte än på länge. Vi är ju perfekta ihop, eller vad säger du älskade? Vad tänker du på? Berätta för mig, låt mig förstå. Låt mig försöka! Vi har alltid ett val, ibland lönar det sig inte att ta den lätta vägen. Jag tror att vi skulle kunna bli som för... Tio månader sedan, om vi vill. Kärleken till dig finns där, lika stark som förut, viljan också. Jag hoppas bara att du känner detsamma. Låt oss göra varandra till världens lyckligaste igen! Det är så det ska vara! Det är så vi kan vara.

När jag är med dig mår jag bra, om du mår bra. Om det är något som känns dåligt, känner jag det direkt. Jag känner dig så pass bra. Du gör mina dagar, att alltid ha någon att se fram emot att träffa, att alltid känna sig trygg, att alltid känna att man har någon vid sin sida... Så är det att vara med dig. Jag tänker på dig med än vad jag borde, för mitt eget bästa. Men så är det att älska någon för mig. Och jag älskar dig. Älskar dig mest av allt i världen.

Wohoo party helg!

Fredag, mestadels chill, var med Adrian och träffade David, Tim och drog vidare mot Enskede. På lördagen träffade jag och Adrian Emma och hennes vänner, åkte ut i helvetet. Det tog nästan en timme tid, Brannbergen eller något sånt. Det var kul ändå, trevligt folk och träffade några jag träffade på frysan också. Sen åkte vi hem till Adrian men först var det dags för hamburgare och pommes. Galet najs.
Nu ska jag börja köra bil också, så jag råder er att se upp!

Puss.

And the hardest part
Was letting go not taking part
Was the hardest part
And the strangest thing
Was waiting for that bell to ring
It was the strangest start

I could feel it go down
Bittersweet I could taste in my mouth
Silver lining in the clouds
Oh and I
I wish that I could work it out

And the hardest part
Was letting go not taking part
You really broke my heart
And I tried to sing
But I couldn't think of anything
And that was the hardest part

I could feel it go down
You left the sweetest taste in my mouth
You're a silver lining the clouds
Oh, and I
Oh, and I
I wonder what it's all about [x2]

Everything I know is wrong
Everything I do it just comes undone
And everything is torn apart
Oh and thats the hardest part
That's the hardest part
Yeah, thats the hardest part
That's the hardest part

coldplay