Verklighet.

Hej babys.

Jag tror att det är dags att vakna, ibland lever jag nog i fantasin. Min egna lilla värld. Där allt är underbart... Du fick mig just att inse att så är det inte. Om du verkligen brytt dig, eller lyssnat, sådär på riktigt, skulle du förstå. Att du tolkar fel är inte mitt eller ditt fel, ett sms är svårt att tyda. Men att du sedan totalt avskedar mig i ditt svar... Det berör mig otrologt. Nu ska jag försöka att inte höra av mig igen, vilket jag vet aldrig kommer fungera. Du är som en magnet typ, jag dras till dig. Attraheras.

Men nu sitter jag här igen, med rödsprängda ögon, inkurad i en filt och i dina kläder. Tänker. Varför hör du inte av dig? Jag är inte arg, inte alls. Bara besviken.

Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0